Fredrik föddes som andra barn till torparen Jan Erik Andersson och hans hustru Greta Jansdotter i Hovgården, Funbo socken. De fick ytterligare tre barn men det var endast Fredrik som överlevde till vuxen ålder. Fadern arbetade hårt och lyckades från att ha varit torpare till slut bli bonde i Götarna de sista åtta åren av sitt liv. När Fredrik var 14 år avled fadern Jan Erik som endast blev 43 år och modern Greta blev änka och hade då fyra barn från sitt första äktenskap i livet och Fredrik i detta äktenskap.

Fredrik 15 år gammal fick börja tjäna som dräng hos torparen Jan Erik Persson i Krokdal, Almunge socken där han stannade i ett år. Därefter flyttade han till Björkkulla i Funbo socken och blev där dräng hos Jan Erik Hansson Kritz i fyra år. 1860 kom han till Rasbo och Årby nr 3 där han tjänade dräng hon Erik Andersson i nästan tre år. När han bodde i Årby träffade han Christina Ersdotter från Sandbol i Rasbo som senare blev han hustru. Från 1866 arrnederade de gården Östersta 2 i Rasbo och levde där till 1890 då de flyttade till Årby nr 2 där han blev brukare/arrendator, Fredrik och hans hustru slutade sina dagar på Årby efter att sonen Karl Fredrik (min mormorsfar) tagit över gården. Fredrik avled 1911 i sviterna av en lunginflammation.

Det vanliga var att man träffades på någon dans och så var säkert fallet här också då Fredrik var spelman och spelade fiol sedan unga år, han var endast 14 år gammal när han första gången spelade för kyrkbud. Det sägs att han inte kunde skriva eller läsa noter utan bara spelade på gehör, vid ett tillfälle när första telefonerna kom till Rasbo 1898 så gick han till växelstationen och ringde upp Emelie Höök och spelade för henne och på så sätt tecknades Fredrik Janssons polska ner och är bevarad. Det sägs att han skrev Gärdebylåten men eftersom han inte kunde skriva noter så tog en annan spelman åt sig äran för denna låt (men detta är enbart hörsägen och därför svårt att bevisa äktheten i påståendet). Två år innan sin död fick han fjärde pris vid spelmanstävlingen 1909 för gamla fiolspelmän där priset var fem kronor, så att han var en skicklig spelman råder inga tvivel om. Min mormor Sigrid blev alltid så glad av att lyssna på fiolmusik och när Rasbo spelmanslag spelade in han polska, ja då njöt hon när vi spelade upp den för henne. Hon var oerhört stolt över sin farfar och berättade ofta saker om honom som jag tyvärr inte noterade då jag var barn och inte hade en tanke på att mormor skulle dö innan jag fyllt 19.

Han var en duktig hantverkare och då framför allt när det gällde att snickra och snida till olika saker, det finns två versioner om spinnrocken med två hjul som nu står i Gammelgården i Rasbo. Den ena är att han köpte den till sin hustru Christina och den andra är att han själv tillverkade den till henne.

År 1872 blev han nämndeman och förblev i den ställningen tills han avled 1911, detta passade säkert honom utmärkt då han var en sträng men rättvis man. Han var känd för sitt heta temperament och det var mer än en gång fjärdingsmannen Anders Jansson i Sämjesta fick ta en tur till Årby för att lugna ner stämningen. Enligt min mormor Sigrid så blev han en gång så arg att han slog sönder en av sina fioler mot en sten och när han lugnat sig och tittade efter så ska det ha varit en äkta Stradivarius, vilket troligen inte fick honom på bättre humör när han insåg vad han just förstört.

#fredrikjansson #spelman #fiol #rasbo #funbo #årby #östersta #gammelgården #släktforskning