Den 11 december 1901 föddes min mormor Sigrid Fredriksson på Akademiska sjukhuset i Uppsala, hon föddes samtidigt som sin tvillingbror som tyvärr dog vid födseln. Hennes föräldrar Karl Fredrik Fredriksson och Lovisa Krig hade sedan tidigare tre söner och en dotter, Karl Henrik, Signe, Ivar och Erik. De fick sedan ytterligare tre barn, en son Oskar och två tvillingdöttrar Ebba och Milda som dog vid cirka ett års ålder, Ebba i lunginflammation och Milda i mässlingen. Sorgen måste ha varit stor när flickorna dog, minns att mormor sa att de var så söta.

Familjen flyttade runt till en början då fadern var arrendator, innan mormor föddes bodde familjen i Trälösa, Vaksala socken och sedan flyttade de till Lilla Sunnersta i Helga Trefaldighets församling eller Bondkyrko som den också kallades. 1905 flyttade de till Rasbo och gården Årby nr 2 där hon fick växa upp. Livet på gården var nog rätt tufft då fadern hade svår astma och till sist valde att avsluta sitt liv genom att dränka sig i gårdsbrunnen, där en av sönerna fann honom livlös. Detta var något som det inte pratades om hemma utan de fick höra när de blivit större hur det gått till.

Mormor gick i Visteby skola där hon hade Edvard Bjurling som lärare, hon berättade att de fick gå till skolan oavsett väder, enda gången de fick skjuts var om det var snöstorm då tog Karl Fredrik fram häst o vagn o körde dom till skolan. De fick lära sig hur man skötte allt på gården, mjölka, sköta om djuren, vara med vid slåtter och i köket när det var bak och matlagning. Mormor var nog innerst inne lite busig, för jag kan minnas vissa gånger då man såg buset lysa i ögonen på henne när hon berättade om saker hon gjort fast hon inte fick.

1923 gifter sig Sigrid med den stilige Emil Johansson som då bodde med sin mor och syster i Klockargården i Rasbo socken efter att hans far avlidit. De bor en kort tid i Årby innan de köper gården Mellanbol i Rasbokils socken. Det tar ganska många år innan de får första barnet Ingegerd 1931 och enligt vad jag fått berättat så ville morfar att gården skulle bära sig innan de satte barn till världen. Sedan får de ytterligare fyra barn Mariana 1937, Harald 1938, Gertrud 1940 och min mamma Ingrid 1942.

Mitt första minne av mormor är när jag kommer på besök och hon ställer sig framför mig i det stora bondköket, tar min hand och säger nu är du stor nog att veta att du ska niga och ta i hand när du kommer till mormor, vilket resulterade i att jag ända upp i vuxen ålder alltid neg och tog i hand när jag mötte äldre personer. Hon var bestämd, men världens snällaste mormor som alltid ville alla väl. Vid matbordet rådde ordning och alla skulle äta upp, ingen fick lämna bordet förrän alla var klara. En gång fick vi ingefärspäron med lingon till efterrätt som jag inte tyckte om, men som tur var vände mormor bort huvudet vid ett tillfälle och då tog min pappa päronet och åt fort upp det utan att hon såg. Så den gången slapp jag undan, men jag äter fortfarande inte ingefärspäron.

Hon var en duktig bakerska och det fanns alltid goda kakor, bullar och skorpor. Hon bakade även matbröd som man fick nybakat när man sov över med ost på. Hon gjorde även den godaste tårtan sockerkaksbotten med grädde och syrligt äppelmos gjort på schalamoskyäpplen och sen var det grädde och färska jordgubbar ovanpå, jag minns hon var så stolt över att det var den enda tårtan jag åt som barn. Hon gjorde saft, sylt, olika inläggningar och marmeladgodis som hon hade i ett skrin på en skänk i rummet innanför köket. Hon hade ett kallskafferi under trappen där det fanns höganäskrus med bl a saltgurka och där luktade det alltid gott.

Vi barn hade så roligt på gården där hon bodde på somrarna efter morfar gått bort 1968, annars bodde hon i en pensionärslägenhet i Gåvsta, Rasbo socken. Vi lekte på berget, plockade blommor, åt av bär och frukter, spelade orgel på kattvinden, åkte på rumpan ner för trätrappen inomhus och gungade på gungorna på torkställningen på baksidan av huset. När jag var liten sågs vi alla där kusiner, syskon, mostrar och morbröder och vi fick kratta när de slog gräs med lien, regnade det ja då kröp vi barn in på utedasset och satt där och berättade historier tills det blev uppehåll, eller så satt vi i köket och spelade spel, byggde pussel eller läste serietidningar. Mormor hade ett stort bord där det fanns en draglåda som man kunde dra ut åt båda håll där det fanns roliga saker.

Jag önskar alla barn fick chansen att ha såna fina somrar som vi hade, det var inga sura miner utan bara lek o skratt. Hon hade fina trädgårdsland med allt du kan tänka dig och hennes favoritblommor var dahlior, dessa var hon extra rädd om och hade i rabatterna framför huset ner mot vägen. Kan fortfarande känna smaken när man drog upp en morot direkt ur landet som man sköljde och åt, eller när hon gjorde lockgurka av västeråsgurkor. Att vi barn inte fick ont i magen av alla rabarber och krusbär vi åt är nog ett under. Till jul fick man alltid ett halsband med torkade äpplen som hon torkat över vedspisen i köket och en stor burk med torkade äppelklyftor. Min favorit då som nu är Åkeröäpplen. Mormor fick ofta besök av Rut och Allans tigrerade katt Sussie som vi klappade och lekte med, ibland fick hon kattungar som hon lade i höet i ladugården, oj vad vi gillade den stunden när vi fick titta på de nyfödda kattungarna, de var så söta. Vi firade även nyår på gården ett år, när vi kom dit var det så kallt att vi fick ha ytterkläderna på medans det eldades i kakelugn och vedspis och elementen sattes på så det tillslut blev varmt o skönt, vi åt gott och pappa och morbror Björn smällde raketer och så sov vi alla på nedervåningen i soffor och sovsäckar, även det ett fint barndomsminne.

Men bäst gillade jag nog när jag fick ha mormor för mig själv och vi satt i hennes kökssoffa och hon visade bilder och berättade vem som var vem. Hon blev alltid så glad när jag frågade om jag fick stanna istället för att följa med mamma och pappa hem, det var såklart ensamt på gården och hon uppskattade att ha sällskap. Mormor hade långt vitt hår som hon alltid hade flätat och uppsatt i knut, jag minns hur hon kammade håret och även mitt med regnvatten och hur mjukt håret blev av det. När jag var i tonåren började mormor sakta sakta förändras efter ett inbrott då hon troligen fick en lättare hjärnblödning av chocken, hon fick svårt med talet och hittade inte lika bra. Tillslut fick hon flytta in på långvården då det inte gick att bo kvar hemma längre och 21 december 1986 fick hon sluta sina dagar och återförenas med morfar efter 19 år som änka. Mormor hade en speciell doft hon doftade shieldtvål och hade mjuk och len hud, när hon dog kände jag hennes hand mot min kind och doften av tvålen och då visste jag att hon inte fanns mer.

#mormor #rasbo #rasbokil #årby #mellanbol #lyckligbarndom